Natur- och kulturstigen är en rundslinga längs älven och genom bruksområdet. Stigens tema kretsar kring främst natur och de lämningar som finns från Älvsbacka bruks tid.

Man startar lämpligen sin vandring från Fyrbo där parkering finns. Vid sjön Gräsmångens strand står man i ett gränsland. I norr tecknar sig blånande berg klädda av barrskogar med karaktär av Norrland.Vänder man sig åt motsatt håll ser man lövskogar som för tankarna långt mot söder.Strax intill Fyrbo, på andra sidan älven ser du en 8-kantig byggnad, en grillstuga, öppen för alla och en lämplig samlingsplats inför eller efter en vandring i området.

Natur-och kulturstigen följer Östanåsån i knappt 2 km ovanpå de gamla överväxta slagghögarna. Ån, eller snarare älven, är för det mesta ivrigt småforsande, ibland tyst och stilla. Naturen är rik längs älven med hela 16 olika lövträdslag. Död ved finns i olika former och bidrar också till en rik fauna och flora. En vandring längs naturstigen är en upplevelse vid alla årstider, en vinterdag med strömstare, en vårdag bland vitsippor över fotknölarna, en sommarkväll med öringvak, en höstdag då lövträden klär sig i olika färger.

Östanås har en intressant kulturhistoria. Här låg en gång ett av Värmlands största bruk. Bruket med tillhörande verksamheter har satt många spår i form av murar, fundament, slagghögar etc. Längs älven sågades även timmer, maldes säd, togs lera för tegel m.m Stigen går även genom själva bruksområdet där herrgården låg. En del av de pittoreska husen finns kvar och ger tillsammnas med de gamla lövträden i engelska parken en stark kulturhistorisk känsla.

Pinoleden är en rundslinga på höjden väster om Östanås. Ett genomgående tema längs leden är olika kulturlämningar efter människor som bodde här intill järnbruket de senaste 200-300 åren: gamla torp, backstuga, fångstgropar, tjärdal m.m Leden går i skogsmark, i barr- och lövskog och på några ställen är utsikten mycket hänförande.

Vid Nedre Granhult bodde smältsmeden Olle Grankvist i slutet av 1800-talet. Han var förmodligen ganska välbeställd för han byggde upp huset på en terrass. Andra var fattigare och bodde i torp, backstugor och jordkulor med namn som Sanningen och Lögnen.

Några arkeologer var nyfikna på dem som bodde på Pinoberget, År 2000 började de gräva ut och kartlägga livet där på 1800-talet. Dessa utgrävningar och historiska källor visar att Pinoberget var befolkat under en relativt kort period främst i slutet av 1800-talet. Här bodde traditionella torpare, smeder och backstugusittare. Sannolikt var många av dem mångkunniga och fick därför göra jobb på såväl bruket som åt bönderna på vilkas mark torpen låg.

Längs Pinoleden finns även en del information om natur och miljö. Bland annat passeras ett lövskogsområde på StoraEnsos mark, där gran huggs ut och lövträdgynnas. Död ved i form av högkapade lövträd har skapats i stor mängd för att gynna insekter och fåglar som annars har svårt att överleva i våra städade skogar.