Området är beläget norr om gränsen för vad som
ibland benämnes ”limes norrlandicus” den sk. norrlandsgränsen.
Skogs- och myrmarker präglar området, som ibland kryddas med
små svarta dytjärnar.
Dessa barrmörka skogar står på en grund av granit och topografin
är oftast flack och variationsfattig.
I området har brukande av skog skett under lång tid, vilket
otaliga kolbottnar vittnar om. På torrare tallåsar kan ibland
spår efter forna skogsbränder ses i form av kolrester på
flerhundraåriga stubbar.
Skogsmarkernas ”golv” är här oftast klädda med
blåbärsris och på mossarnas mjuka matta finns hjortron
och tranbär.
Djurliv : Älgen har i dessa marker ett paradis
åtminstone sommartid, under vintern sker en viss vandring ner mot
dalgångarna. I övrigt förekommer bl. a rådjur, skogshare,
räv, grävling, mård, ekorre, hermelin, småvessla
m.fl.
Bäver förekommer på några platser, men tycks under
senaste åren minskat något.
Av de stora rovdjuren har vi idag en regelbunden förekomst av varg
och lo (ingen föryngring dock konstaterad)
Björn har observerats i sen tid och är på gång !
Av mer udda observationer kan nämnas järv (spår) nov 1980
vid Gällsviken vid Gräsmången.
Fåglar : Fågelfaunan är typisk för
liknande områden, med tjäder och orre som vanligaste skogshöns
(flera lekar). Hackspettsfaunan domineras av den vanliga större hackspetten.
Spillkråka förekommer, men är vanligare i socknens västra
delar. Med lite tur kan man ibland få se den tretåiga hackspetten
på en torrgran intill en bäverdamm eller myrkant. På
myrar och mossar finner Vi ofta trana, som de senaste 20 åren blivit
allt mer spridd. På någon av de större, öppna myrarna
kan Vi också finna ljungpipare, grönbena och gulärla.Av
våra ugglearter är pärlugglan den vanligaste här.
Sparvuggla kan också tänkas häcka. 1984 häckade dessutom
hökugglan i området. I några av tjärnarna i området
finns också Värmlands landskapsfågel, smålommen.
Tjädertupp
Flora : Floran är relativt artfattig utan inslag
av mer krävande arter. Dock finns den mindre vanliga orchideen knärot
på några lokaler.
Utflyktsmål : Skogs-
och myrlandskapet öst Per-Matstorp (1). Utsikten från Gällsviksberget
(Forshaga kn) över Älvsbackadalen (2) m.m
Till toppen på sidan |
|
Hyperitskogen
Området är, som framgår
av kartan beläget i socknens västra och sydvästra del
och är en del av ett på geologiska kartor tydligt stråk
med hyperitinslag* som går genom Värmland i sydostlig riktning
från Lekvattnet-Östamarksområdet via Örtensjöarna
och ner mor Kristinehamn
Utmärkande för detta område är en delvis dramatisk
topografi, med branter och ibland stup, växtliga skogsmarker
och en rik fauna och flora. Gran är dominerande trädslag,
men lövinslaget är delvis påfallande inte minst i
branterna. På de bördiga markerna domineras markväxtlighen
oftast av örter och högvuxna gräs.
Mossar saknas nästan helt, liksom tjärnar. Kolbottnar förekommer
men är ej lika frekventa här som i ”norrlandsskogen”.
* Hyperit är en näringsrik, basisk bergart, mörk till
färgen. Bergskärningen vid Tidafors går genom hyperiten.
Djurliv : Älg,
rådjur, skogshare, räv, grävling, mård, ekorre,
hermelin, småvessla m.fl. Bäver fåtalig.
Lo förekommer regelbundet, sker föryngring ? Varg vandrar
någon gång igenom, men är i nuläget ej lika
regelbunden här som i östra delarna.
Fåglar :
Järpe i särklass vanligaste skogshönset,speciellt i
områden med hassel och gråal. Större hackspett och
spillkråka dominerar bland spettarna, men även gröngöling
och gråspett ses ibland. En mindre vanlig fågel som ses
i området där hassel finns, är nötkråkan,
Styggvråberget är en säker lokal.
Av våra ugglor häckar regelbundet katt-pärl-horn-
och sparvuggla. I sen tid har även berguv setts.
| Blåsippa - tidig vårblomma
i hyperitskogen |
|
Tibast - giftig buske. Styggvråna |
Flora : Området
har flera platser med en rik och rar flora,ex.vis västra
Torskedhöjden, Styggvråberget och Näshöjden.Flera
orchideearter förekommer och bland örter kan nämnas
trolldruva, storrams, sötvedel, blåsippa, springkorn
m.fl. I buskskiktet märks
krävande arter som skogstry, olvon och hassel, den sistnämnda
bär vissa år rikligt med nötter Inom området
finns flera lokaler med sällsynta vedsvampar, lavar och
mossor. |
|
 |
Utflyktsmål :
Styggvråberget (3) har det mesta, som kan hittas
i ”hyperitskogen”, stup, grotta, trollskog, fin flora,
hassel m.m Fin utsikt från toppen. Granar med en längder
kring 40 m.
Till toppen på
sidan
|
|
|
 |
|
Lövskogen är i Älvsbackadalen
delvis ett påtagligt inslag. Exempel på särskilt
lövträdsrika områden i socknen är Östanåsområdet
och områdena kring Högberg i den sydvästra delen.
De flesta av lövskogarna har uppkommit på fd. betes-
och slåttermarker som spontant vuxit igen.På de tradionella
skogsmarkerna finns främst yngre lövskog uppkommen efter
60- och 70-talens avverkningar. Mer ursprunglig äldre lövskog
finns i branter och i form av sumpskogar.Oskötta, äldre
lövskogar har ofta höga naturvärden, speciellt om
det finns ett inslag av asp och sälg. Alla ädellövträden
finns inom socknen. |
|
|
I flera av hyperitbergen
står bl. a lind med rötter i värmetiden för c:a 6
000 år sedan, exempel Styggvråna och västra Torskedhöjden.
Vid Mjönäs vid Västra Örten finns också ett
vildväxande askbestånd av en fotbollsplans storlek. I Östanås
finns inte mindre än 17 olika lövträdslag, bl. a relativt
gott om alm och ek, främst kring Östanåsån. Genom
satsningar i skogsbruket både för miljö och produktion
ökar nu lövträdsandelen snabbt.
Djurliv : Lövskogarna i våra
trakter har inga direkt specifika däggdjurarter. Rådjur och
grävling är möjligen mer frekventa i lövskogen än
i barrskogar. Mården är mer sällan nere i lövskogarna.
|
| Fåglar
: Lövskog och höga lövträdsandelar är
en nyckelfaktor för många fågelarter. Exempel på
sådana inom Älvsbacka socken är rosenfink, stjärtmes,
entita, järpe, mindre hackspett, gråspett, bivråk samt
flera arter av sångare. Symbolarten nummer ett för värdefulla
lövskogar, den vitryggiga hackspetten häckade i Östanås
1980. Andra ovanligare arter med lövskogen som hemvist och som observerats
är mindre flugsnappare, stenknäck (häckn. –99), flod-
och gräshoppsångare (buskmarker), näktergal m.fl.
Vitryggiga hackspetten häckade i Östanås
1980. Nu nyskapas ytterligare miljöer
(se annan del av hemsidan) |
 |
|
Flora : Floran i lövskogar
som varit lövskogar länge (kontinutet) har ofta en rik flora,
med ex.vis nattviol, ormrot, pyroler m.fl. I lövskogar uppkomna på
fd. åkermarker är floran ofta trivial.
 |
|
Insekter
: I övergången mellan lövskog och odlingsmarker
är insektsfaunan ofta rik. I Älvsbackabygdens lövskogar
och bryn flyger flera mindre vanliga fjärilar som aspfjäril,
blått ordensband, almsnabbvinge m.fl
Sorgmantel – älskar björksav |
Kultur : Dagens lövskogar
finns ofta på marker som tidagare odlats. I våra lövskogar
finner Vi därför gott om rester av forna odlarmödor i form
av rösen, husgrunder, murar, källare m.m. I lövskogen finner
Vi ibland också varggfångstgropen, då denna låg
nära den forna bebyggelsen.
Utflyktsmål : Lövskogarna
utmed Östanåsån (4) (gå natur-kulturstigen), den
gamla herrgårdsparken i Östanås (5), lövsumpskogen
vid Ö:a Örten mitt emot kyrkan söder om Berg (6), askskogen
vid Mjönäs (7) de nyskapade lövskogarna väster om
Östanås (gå Finnbackslingan) (8) och se där även
det framhuggna gårdstunet vid 1700-tals-torpet finnbacken.
Till toppen på sidan |
|
Älvsbackadalens
jordbrukslandskap
Bakgrund : När den senaste
inlandsisen smälte och sakta backade norrut steg havet och landet
söder om isfronten. I Älvsbackadalen kan Vi finna havets högsta
nivå om Vi söker oss c:a 175 m över nuvarande havsyta.
Tydligast kan vi se denna högsta kustlinje i de relativt branta bergen
väster om Östanås, som ursvallade stensträngar i
skogen. Vågornas ständiga slag mot stranden gjorde att allt
fint material spolades ur, det allra finaste, leran, spolades längst
ut och anrikades på ”fjordens” botten” , som idag
är Älvsbackabygdens sedan länge brukade jordbruksmarker.
Även under den högsta kustlinjen kan Vi idag se uppstickande
hällar, karga, bevuxna med tall. Dessa var kobbar som renspolades
när landet steg och havet sjönk. Ett tydligt exempel är
Sundberget mellan Lund och Sund.
Karaktär : Inom socknen finns
såväl rationellt, som mer småskaligt odlade/betade marker.
Norra Viken-gärdena är stora och vidsträcka till stor del
befriade från buskridåer, holmar och öppna diken. Lite
längre norrut via Örtenäs och upp till Stenåsen har
brukarlandskapet kvar en del av det gamla, i form av holmar och ridåer,
även mindre rösen förekommer. Delar av Östanås,
Sundängarna, Mjönäs och Torsked har kvar mer av det småskaliga
i form av betade hagar, smärre rösen m.m. I denna småbrukarbygd
finns också inslag av örtrika skogsängar som ej brukas
men som ändå står öppna, ex. vid Sundängarna
och Högberg.
Djurliv : Det öppna ofta
brukade landskapet är omtyckta platser för många av våra
viltarter. Om våren spirar det gröna ofta tidigt och om hösten
finns alltid något spillsädskorn att få. Särskilt
attraktivt är det brukade landskapet med inslag av holmar och ridåer,
som det mellan sjön och vägen söder om Stenåsen.
Den av de förekommande viltarterna som kanske främst är
knuten till denna miljö är fältharen, som i Östanås
står vid sin naturliga nordgräns i denna del av Värmland.
Rådjuren är också mycket vanliga i dessa marker inte
minst mot Örtenäs där flockar på 10-15 djur ej är
ovanliga.
Fåglar : Jordbrukslandskapen
nyttjas både som rast-födoplats för flyttande arter och
som en miljö att häcka i för andra. Norra Vikens vidsträcka
marker är goda rastplatser för bl. a gäss inte bara kanadagäss,
utan även andra arter som spetsbergsgäss och sädgäss.
En promenad i april eller september kan där också ge möten
med fåglar på resa till eller från nordliga trakter,
som lappsparv, vinterhämpling, ringtrast, fjällvråk,
blå kärrhök, blåhake m.fl.
En utflykt en ljum natt i början av juni kan ge kornknarr
(nästan årlig), vaktel, kärrsångare, hornuggleungar
m.m Vintertid kan ibland någon steglitz synas.
Vanliga häckfåglar i Älvsbackabygdens jordbruksmarker
är gulsparv, grönfink, stare (betade marker)
buskskvätta, törnsångare och sånglärka.
| Nattviol ”blyg” orchideé
i hagmarker |
|
Ängsnäva ”vanlig”, ovanlig
blomma i Östanås |
Flora : En intressant flora
kan finnas i eller invid de småbrukade markerna. Exempel är
rödfibbla, smällglim ängsnäva, höskallra,
kattfot, nattviol, stagg m.fl. Finns någon lokal för
slåttergubbe kvar ? |
|
 |
Insekter : Återigen får
Vi söka oss ut till småbrukarmarkerna. I hagmarkernas solbelysta
gammelbjörkar
och döda träd finns en rik insektfauna, bl. a vid Laddrågen
Ute i skogsbygdens ängar och hagar kan i Älvsbacka flera i vårt
land ovanliga fjärilsarter ses som brun gräsfjäril, pantermätare,
kovallnätfjäril, hagtornsfjäril, makaonfjäril, violettkantad
guldvinge liten bastardsvärmare, flera blåvingearter m.m .
Speciellt fina marker finns kring Sundängarna, vid Torsked och kring
Laddrågen
Öppen natur kräver bönder och djur.
Utflyktsmål : Cykeltur Östanås-Sund-Sundängarna-Torsked
(9) Vacker vy vid Sund. Hagmarkerna vid Laddrågen. Fågelspaning
Norra Vikengärdena (10) på våren. Nattlyssning ljum juninatt
bil eller cykel Östanås -Stenåsen- Norra Viken –
Örtenäs (11).
Till toppen på sidan |
|
Sjöar,
tjärnar och vattendrag
Karaktär : En relativt stor del av Älvsbacka
socken berörs av sjöar. Gräsmången, Lersjön,
Ö:a Örten och Västra Örten. Till detta kommer ett
antal tjärnar, främst öst på skogen. Gräsmången
skiljer sig bland sjöarna, som den näringsfattigaste omgiven
av sura skogsmarker som den är. Vass saknas nästan helt och
även övrig vegetation är sparsam. Bottnen är stenig.
Ett karaktäristiskt inslag är de flyttuvor som finns i sjön
och som
kan komma seglande. En ö finns i sjön. Lersjön står
för vad den heter. Den har en plan botten av lera och stränderna
är flacka och ofta vegetationsrika, siktdjupet är svagt. Östra
Örten är en relativt variationsrik sjö,
med en botten av delvis sand/lera, delvis sten. I södra delen av
sjön finns flera mycket vackra öar. Stränderna kantas delvis
bladvassbälten, främst i anslutning till jordbruksmarkerna.
Västra Örten, som är en mycket vacker sjö, ligger
till stor del omgiven av hyperitskogsmarker som ofta brant stupar i sjön.
Även här finns flera öar. Örtensjöarna och Gräsmången
är reglerade genom dammar i utloppen.
Flera relativt stora skogstjärnar finns helt eller delvis inom socknen,
främst i östra delen. Många av dessa vatten är omgivna
av gungflymossar medan några som ex.vis Långtjärn och
Abborrtjärn mest omges av fastmarker.
Östanåsälven är socknens enda vattendrag med en medelbredd
större än 5 meter. Älven förbinder Gräsmången
med Lersjön -Ö:a Örten och faller 34 meter på en
sträcka av 2,5 km. Av andra bäckar kan nämnas Stora Bäcken,
Sunddammsbäcken och Lersjöbäcken.
Djurliv : Bland de däggdjur som kan räknas
som vattenlevande kan nämnas mink och bäver, vilka bägge
förekommer relativt allmänt längs sjöarna och bäckarna
Utter har förekommit förr, men har veterligen ej setts i senare
tid.
Fiskar : De bägge Örtensjöarna har en
likartad fiskfauna, med gös, gädda, abborre, lake och vitfisk.
Siklöja förekommer främst i Ö:a Örtens södra
del. I Gräsmångens näringsfattigare vatten saknas gösen,
även vitfisken är fåtaligare. Sannolikt finns där
mer lake och siklöja (småvuxen c:a 35 st /kg ). I Gräsmången
finns också en och annan laxöring. Östra
Örtens fiskekortspriser & regler
| Östanåsälven----- ett
levande vattendrag ! |
|
Östanåsöring |
 |
|
Laxöring finns också i Östanåsälvens
forssträckor och troligen fåtaligt även i de större
bäckarna. |
Fåglar : I sjöarna ses under häckningstid
främst gräsand, knipa och storskrake, något par kricka
och småskrake kan häcka också. Även storlom häckar
med något par, men har problem med alltför stora och snabba
vattenståndsregleringar. Av måsfåglarna dominerar fiskmås
och gråtrut. På en stengrynna väster om Näshöjden
finns en koloni med fisktärnor. I Västra Örten har ett
par havstrut häckat under hela 90-talet ! Av de häckande vadarfåglarna
är drillsnäppan den vanligaste. Vissa år med lågvattenstränder
häckar några par mindre strandpipare. I flera av skogstjärnarna
häckar Värmlands landskapsfågel smålommen och här
ses också kricka och skogssnäppa regelbundet. Kanadagås
häckar med flera par både i sjöarna och tjärnarna.
Fiskande gjuse är en
vanlig syn i luften över sjöarna, men det är ovisst om
den häckar inom socknen, detsamma gäller hägern.
I de få men täta bladvassbestånden kan ett pladdrande
sångläte höras från rörsångaren, säkrast
i vassarna söder N:a Viken.
De större vattendragen har sin speciella fågelfauna. Dit hör
ex.vis strömstaren och forsärlan, som båda årligen
häckar i Östanåsälven med ibland 2 par vardera. Få
vattendrag i Värmland kan uppvisa sådan täthet mellan
paren !
Någon kungsfiskare har säkerligen passerat våra sjöar,
men har veterligen ej setts. Några lämpliga häckningsplatser,
höga sandbrinkar, finns tyvärr inte i Östanåsån
Under flyttningstid kan flera olika änder och vadare ses rasta, exempel
på sådana är stjärt-and, sjöorre, salskrake,
vigg, svartsnäppa, småspov m.fl. även småtärna
har tillfälligt setts.
Flora och insektsliv innehåller
vackra inslag som fackelblomster, videört, gul svärdslilja och
stora näckrosbestånd, (vita och gula) främst i Lersjöns
norra del. Vackra att se är också de blåglänsande,
fladdrande jungfrusländorna som säkrast ses längs Östanåsälvens
nedre, lugna vatten.
Utflykter : Fina
bad finns vid Gräsmångens sydända (12) och Östra
Örtens nordända (13), öster kyrkan. Nattligt gösfiske
på Örtensjöarna (14) i juni-juli. Angmete efter abborre
på Gräsmången (15) på sommaren. Ö-besök
i Örtensjöarna (16) (stör ej häckande fåglar),
ädelfiske i Björntjärn (17), kanoting, vandra natur-kulturstigen
längs Östanåsälven, (4) kura skymning vid skogstjärn
m.m. |
